Här om dagen råkade jag säga att jag saknar magen jag hade när jag var gravid. Tänkte tillbaka och sa att jag saknar att vara gravid. Den där härliga känslan man gick runt med och alla dem där goa sparkarna. Hubbe tappade hakan och dem andra vi pratade med tappade hakan dem också.

-du mådde ju dåligt hela din graviditet??

Haha jag minns inte min graviditet? Jag minns den som rätt härlig ändå. Men sen tänker jag en gång till och då var jag ju faktiskt inlagd pågrund utav att jag inte fick behålla någonting av det jag svalade.

Konstigt det där. Med hur fort man faktiskt glömde. Det är likadant med min förlossning det är det värsta jag gjort och direkt efter sa jag till hubbe att nästa barn blir det planerat kejsarsnitt finns inte en chans i världen att jag gör om detta. Nu i efterhand när jag tänker på det så känns det inte som det var så farligt och att jag är rätt peppad på nästa förlossning. Det är ju inte precis något man gör varje dag och man ska vara tacksam över att man ens får vara med om en förlossning för ut kommer ju det finaste man får här i livet.

haha och folk säger att jag aldrig blev speciellt stor. Här ser jag ju gigantisk ut!!!

som här inget ont någonstans bara jäkligt taggad på att vara gravid och bära på våran skatt.

Ibland ville jag bara att ungen skulle komma ut.